Category archives for Okategoriserade

Brynolf och bibeln.

Den här rackaren från 2008 passar ganska klockrent här…   För ett gäng år sedan satt jag och tittade på ”Efterlyst” på TV 3. De körde som vanligt en massa brott, efterlysningar och annat svammel. Kul att se på, men långt ifrån verkligheten. Just den här kvällen yrade Brynolf Wendt iväg om ett rån i […]

Att dö.

Att dö är enkelt. Jag förstår än idag inte varför jag lever. Riggat förmodligen.   De flesta människor kan drivas till en viss gräns, sedan går det åt helvete. Jag har varit vid gränsen ett antal gånger. Gränsen där jag själv avgör vad som ska hända med mig själv i just sagda tillfälle. Total kontroll. […]

Livets vägskäl.

Jag funderar ofta på hur livet hade kunnat se ut, ifall jag gjort andra vägval. Vi brukar snacka om det där, Haggan och jag, över ett glas vitt. Vad som kunde ha hänt ifall man hade valt en annan väg. Och var började vägvalen? Vad hade hänt ifall jag följt med min pianopedagog till Piteå? […]

Inte riktigt nöjd.

Min första bil var förvisso ganska frän. En -65 PV. Tidigare civil snutbil, med redan trimmad rova, och med en Weber 36/36 gick den förbannat bra tillsammans med D-kammen. Det finns många historier om den här bilen, men det skulle ta för länge att berätta. Jag gör det kanske senare…   Jag var ändå inte […]

Mina alldeles egna bögar. Del 1.

Nejdå. Min första bög såg inte ut på det här sättet. Han hette Erik och var servitör/servitris på Statt. Väninna med morsan. Erik fuskade lite i damfriseringssvängen också. Alltid mest permanentad av alla damer som bar fat och brickor på hotellet. Ganska tajt arsle, det måste jag ge honom, men lite väl fjolligt sätt att […]

Moster Elsa.

Morsan och hennes systrar växte upp i en liten jävla by i norra Finland, inte långt ifrån den svenska gränsen. Elsa var äldst i syskonskaran av fyra syrror till och en brorsa. Ett par småsyskon hade dött som spädbarn också. Berättelser om andra världskriget har jag fått höra sen barnsben. Den här storyn är en […]

En kort karriär.

Uppe i Norr var det vanligt med s.k. beredskapsarbeten. Eller AMS-jobb som man kallade dem. Mest var det ett halvårs arbete för att återigen kunna få gå på A-kassa i ett år. Det funkade så. Arbetsgivaren betalade 20% av lönen och AMS resten. En lysande affär för företagen, men aningen sämre för staten alltså. Det […]

Jakten på pengar.

    Visst var det så.  Hela livet gick ut på att jaga pengar. För att bli ”lycklig”. Lycklig blev man när man fick sina surt förvärvade pengar. Som snoris klippte man gräs, skottade snö, diskade, rensade ogräs etc. För lyckan av att ha egna pengar. Intjänade pengar. Inte fådda pengar. Fådda pengar var för […]

Hur var det nu?

  De brukade sitta där vid köksbordet. Grogga på Renat och Sockerdricka. Spritflaskorna syntes aldrig, för de skulle gömmas. – Barnen ska aldrig få se en spritflaska på bordet! Barnen såg allt. Barnen såg allt skåpsupande och all teater kring sockerdrickan, men så länge inga flaskor fanns på bordet, förutom sockerdrickan, var man egentligen inte […]

Fruntimmer och bilar.

Den var grön. Inte röd. Bilen jag skulle få när jag fått körkort. Farsans bil. Idag verkar det ganska löjligt, men då var det en jävla frän bil. En FIAT 125 Special -69. Långt före sin tid. Original satt det en rova på 100 hästar under huven. Våran var uppskrämd till drygt 110. Femväxlad låda […]

En stolt farsa.

Vi satt där i syrrans lägenhet i Skärholmen. Farsan var packad som vanligt och jag själv var inte helt nykter heller. Det var svårt att vara nykter i den här familjens trygga sköte. Vi hade precis brutit arm mot varandra. Den gamla brottaren mot den unga boxaren. På något sätt den slutliga kraftmätningen om vem […]

Vekhet.

– Hårdhet Erki! Hårdhet är vad som skiljer männen från pojkarna! Framåt! Kapten Florins ord ringer fortfarande i mina öron. Hårdhet.   Det är med sorg i hjärtat jag ser vekheten hos många av mina bekanta. De väljer att inte stöta sig med någon speciell konstellation som de tror att de kan ha nytta av. […]

Flytt är bytt.

Hittade en gammal adressbok. Många av mina egna adresser stod där också Och alla gamla telefonnummer. Helvete vad många telefonnummer jag haft. Och helvete vad jag har flyttat. Tattarsläkt förmodligen. Fast ”tattare” får man inte säga längre. Någon kan bli kränkt. Denna svenska folksjukdom som sprider sig som en pandemi över korrekthetens och världens samvete […]

Av jord är du kommen.

En liten del av den här berättelsen är för länge sedan publicerad i en svensk roman. Men bara en liten del av begravningen. Dessutom kraftigt förenklad och ”nedskriven”,  för trovärdigheten skull. Romanförfattaren ville vara trovärdig och min story var inte det i de presumtiva läsarnas ögon. Man måste tänka på trovärdigheten när man skriver böcker. […]

Det lägsta livet.

Han satt där på uteserveringen till den lokala patraskpuben. Det var en helt vanlig onsdag och klockan var halv elva på kvällen. Det var inte speciellt mycket ”vanligt folk” ute på krogen, trots att sommarkvällen var skönt ljummen. Han var lite skönt ljummen själv också. Fyllpolarna satt ju där och gaggade i vanlig ordning och […]

Liemannen ringer…

Jag fick dödsbudet en fredag morgon.   – Det gäller din far, sa människan i den andra änden av tråden. – Har han dött nu? frågade jag, -För annars skulle du aldrig ringa… – Han dog i morse. Jag ville bara meddela det. Bara så du vet. – Vad dog han av? Levern eller bukspottskörteln? […]

Allt måste begravas.

Även den här gamla skinnjackan. Den har nog gjort sitt nu. Den har börjat mögla lite, precis som ägaren. Fodret trillade av någon gång på nittiotalet och i övrigt är det väl inte mycket att åka motorcykel i. Men den berättar en historia. Antik-läder, hette det. Inte anti-kläder, vilket förvisso hade kunnat vara en benämning […]

Livet.

När vanliga människor går och lägger sig, som nu, funderar jag mycket över livet. Vad det är och varför.   I filmen(och boken) ”Populärmusik från Vittula”, förklarar Mattis farfar vad livet är: – Livet, pojkar, handlar om lögner, svek, svammel och jävelskap. Sen dör man…   Så är det. Av alla psykologer jag träffat genom […]

Gud brinner.

Vi satt vid middagsbordet, farsan och jag. Syrran var någon annanstans och morsan åt som vanligt stående vid spisen, från en assiett. Har aldrig förstått varför hon aldrig satt vid bordet. Jag var väl drygt fyra år och hade inte lärt mig svenska riktigt än. Det lärde jag mig när grannflickan Ylva bodde hos oss […]

Moped eller…?

Jag hade fått provköra en toktrimmad Puch Dakota, som gjorde närmare åttio blås, med prylar från Hobbex. Femoenhalva, jackad kolv och lite andra farttrix. Men jag gillade inte modellen. Jag ville ha något mer chopperaktigt. En Crescent i vanlig ordning. Compact. Mer chopperstuk och en av kompisarna hade en sån.   Vi åkte och tittade […]

Allt behöver inte pratas om.

Han var ganska kul, Seppo. Min granne. Några år äldre än jag själv och en jävel på bilar och motorer. Han lärde mig mycket. Seppo var timmerman/snickare, men framförallt en entreprenör inom svartjobb. Ville man tjäna lite extra så snackade man med Seppo. Ibland satt Seppo i skiten och då snackade han med mig. Han […]

Bilder är ibland överflödiga.

Jag var på tillfälligt besök i landsänden som danat mig. Telefonen hos damen jag bodde hos ringde. Jag förstår än idag inte hur han lyckades pejla in mig. Jag var ju officiellt inte ens där.   – Du måste komma hit! Jag kommer att dö snart… – OK, jag är där om en halvtimme.   […]

The boiler room.

Här sitter idioten i skogen. Styr över levande och döda. Den observante läsaren noterar naturligtvis det dödskallemärkta glaset med någon typ av urinprov, ölpumpen med en munspelshållare på sniskan, ett keyboard som för närvarande fungerar som avställningsyta för diverse papper från diverse myndigheter. Just nu tre olika burkar. Klura ut vilken som inte hunnit saboteras […]

Min far och jag.

Vår enda egentliga tråd som höll oss samman, eller kanske inte, var fiske. Farsan var en jävel på att fiska(sa han själv) och kunde allt om rullar och drag. Han kunde plocka isär en fiskerulle, smörja upp den och sätta ihop den igen. Jag var djupt imponerad. Hans egen rulle var en Abumatic 270. Jag […]

Pungkulor.

  Det är det viktigaste ifall man vill vara MAN. Man ska ha cojones, ballar av stål och nuts the size of  Ireland… Man ska ha pungkulor nog att våga göra vad fan som helst, cojones nog att ge sig in i situationer(som någon annan bestämmer) och stålballar som gör att man är osårbar. -Got […]