Gud brinner.

· Okategoriserade
Författare

Vi satt vid middagsbordet, farsan och jag. Syrran var någon annanstans och morsan åt som vanligt stående vid spisen, från en assiett. Har aldrig förstått varför hon aldrig satt vid bordet.

Jag var väl drygt fyra år och hade inte lärt mig svenska riktigt än. Det lärde jag mig när grannflickan Ylva bodde hos oss en vecka, någon månad senare. Morsan snackade finska och farsan snackade svenska och det mesta var bara en märklig blandning av fan vet vad. Och varför?

Från min plats vid matbordet såg jag den gamla träkyrkan. Den var vacker för en fyraåring. Nu brann den. Det var bara jag som såg det.

– Kirkosta nousee savua, reflekterade jag stillsamt. (Det ryker ur kyrkan)

– Håll käften och ät upp maten! Ös i bara!, svarade farsan som vanligt. ”Ös i bara” var hans vanligaste kommentar vid matbordet. Det kanske var därför som morsan käkade vid spisen…

– Kirkko palaa, fortsatte jag, utan att ösa i.

Gubben tittade ut genom fönstret och såg den största skandalen på 60-talet med sina egna ögon. Kyrkan brann utav helvete.

– Voi helvetti, sa han och glömde bort att snacka svenska. Han lämnade maten på bordet, högg sin kamera och sprang som en gasell över ängarna mot kyrkan.

Han extraknäckte ju som fotograf, förutom lagerjobbet. Han jobbade alltså svart på den finska sidan, åt en alkad kärring som tog porträttbilder av nygifta och konfirmander. Fast mest krökade de nog tillsammans.

Nu såg han en möjlighet att tjäna pengar på sina bilder. Det sket sig förstås. Det var flera andra före.

Pyromanen som satte eld på kyrkan, gick under alla år med benämningen ”kyrkbrännaren”. Han satt länge på Furunäsets dårhus. Pite fem-fem kallat. Skrönorna handlar om att det fanns en vägskylt där det stod Piteå 55 och att det är därifrån uttrycket femfemma kommer. Jag har inte en aning om hur det förhåller sig med den saken, trots att i stort sett ALLA hävdade den skrönans riktighet.

 

Men kyrkbrännaren lyckades inte sätta eld på ”kapellet”. Det var egentligen bårhuset, men kapellet lät förmodligen finare.

På skoldanserna, långt senare, brukade vi gömma sprit och öl i muren kring kyrkan. Vi satt ibland med ryggarna mot bårhuset och skämtade om att vi söp med de döda. Vilket vi på något sätt gjorde. Ganska makabert ställe att inleda sin egen fyllkarriär på…

 

Den nya kyrkan stod färdig några år efter att den gamla brunnit ner, och går väl fortfarande med benämningen ”Sveriges fulaste kyrka”.

Ingen kan väl säga emot, men den där hösilon av kopparplåt, fick en större betydelse i mitt liv än jag någonsin kunnat ana.

Den såg förjävlig ut, men akustiken var fantastisk…

 

3 kommentarer

Comments RSS
  1. Olle

    Roffe,
    Du håller klassen och den är av varianten första!

  2. Levve

    Dåttkom alltså.
    Nya kyrkan lyckas ju kombinera både pest och kolera…

    • LappRoffe

      Du har ju sett den själv. Inuti handlade det om helt andra grejer…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: