Min första bil var förvisso ganska frän. En -65 PV. Tidigare civil snutbil, med redan trimmad rova, och med en Weber 36/36 gick den förbannat bra tillsammans med D-kammen. Det finns många historier om den här bilen, men det skulle ta för länge att berätta. Jag gör det kanske senare…

 

Jag var ändå inte riktigt nöjd. Grannpojkarna mittemot hade två motorcyklar. Bisses var snyggast i stan. En Triumph chopper. 650 med Morgo 750 cyllar, 12 tum förlängd springer och kromade spetsmuttrar över hela rovan. Vinröd, med en teardroptank med låg tunnel, höga risers och ett dragbarstyre. Hojen såg ut som en dröm. Bisse såg ut som en liten bög, vilket han även var. Han hette egentligen Janne, men kallades Bisse för att han var bisexuell. Sa han. Ingen hade sett honom med en brud, men alla hade sett honom med en grabb. Skitsamma. Hojen var så frän att den stod långt över min önskelista.

Ungefär så.

Brorsan Pelle hade en Traja också. Inte lika fräsch som Bisses, men med i matchen ändå. Coffintank och tolv över fyrkantsspringer. 650 med dubbla Amal. Raka rör som slutade strax innan bakhjulet.

Man såg dem aldrig köra hojarna på stan, förmodligen för att de inte hade körkort. Men de varvade friskt varje dag och det var musik för mina öron. Ibland drog de en repa uppför backen och tillbaka igen. Utan hjälmar och annat skit. Rebeller i fårskinnsväst. Utan körkort.

Bisse sålde sin hoj för hiskeliga 14 000:- till Luleå, men Pelles fanns kvar…

Jag skulle precis lägga ett bud på den hojen, när jag fick veta att min polare Håkan hade köpt den dagen innan för femtusen och en elgitarr. Vilket svin.

Men jag letade upp en värre hoj.

Aldrig vara tvåa och aldrig backa. Slå mot näsan och slå först.

Jag fick punga ut med elva papp för en 750 Morgo-Traja. Bahamasgul och åtta förlängd originalgaffel. Motivlackad med en älg på ena sidan, en söderhavsö på andra sidan och lite andra snirklar på småkåporna. Kung.

Inget körkort hade jag heller, men det var väl skitsamma. Övningskörde med Håkan. Drömmarna tog fart lika snabbt som Trajan axade uppför backen.

Det var som att födas på nytt…