Nejdå. Min första bög såg inte ut på det här sättet. Han hette Erik och var servitör/servitris på Statt. Väninna med morsan.

Erik fuskade lite i damfriseringssvängen också. Alltid mest permanentad av alla damer som bar fat och brickor på hotellet. Ganska tajt arsle, det måste jag ge honom, men lite väl fjolligt sätt att röra sig.

Erik brukade komma hem till oss ibland. När Gubben inte var hemma. Han brukade komma när sommaren var som varmast och jag själv låg och solade i mina gulblå speedos, vilka var stöldgods från den lokala sporthandlaren…

Erik sa aldrig något. Han gick bara där bredvid morsan och låtsades vara intresserad av hennes halvtaskiga planteringar. Han tittade inte ens på blommor och blader. Hans röntgenblick var fokuserad på mina speedos…

Det gjorde inte så mycket. Erik var snäll och diskret. Jag fick alltid tio spänn efter att han varit och kollat morsans planteringar. Jag var prostituerad på något sätt, men brydde mig inte. En trettonåring brydde sig bara om tio spänn. Vem de kom ifrån var oväsentligt.

Erik blev mer och mer skruvad med åren.

Han kukade ur helt när kommunfullmäktige hyrde Statt och bjöd in all personal som gäster. De kände ju liksom varandra sedan många år, efter alla representationsaftnar på ortens enda restaurang.

Men de kände inte alla.

Erik hade, dagen till ära, gått hela vägen och blivit transvestit. Klädd i den glittrigaste aftondressen av alla damer på festen, hårdsminkad och med en fantastisk håruppsättning, var han kvällen snyggaste babe.

Alla visste att det var Erik och skrattade åt hans upptåg. Alla utom en.

Kommunfullmäktiges ordförande var bra packad och bjöd upp Erik till en tryckare. En riktig tryckare. Förmodligen värre än ”Feelings”.

Två danser hann de med, innan kommunchefen började ana oråd…

– Herregud! är det du Erik?

– Nå joo, svarade transan, medan aftonblåsan fick ett märkligt lyft därfram.

Chefen försvann från scenen helt och hållet. Han gick inte bara hem till sin fru, utan han gick ut ur hela länet. Ingen vet var han finns idag.

En skröna?

Möjligtvis, men skyll på min morsa i så fall. Det var hon som berättade storyn och var närvarande. Själv var jag bara fjortis.

Men inte mer fjortis än att morsan konfronterade mig om livets hemligheter någon vecka senare. Hon hade till slut förstått att Erik var homo.

– Men dom här homosarna, hur gör dom egentligen? frågade hon.

– Dom knullar varandra i arslet och suger kuk på varandra, svarade jag.

– Men fy vad äckligt! utbrast morsan och såg riktigt skräckslagen ut.

– Du frågade ju, så vad ska jag svara? undrade jag.

– Lova att du aldrig blir sån!

– Jag lovar. Det är liksom inte min grej, morsan, svarade jag.

– Jo jo, men man vet inte aldrig, med all reklam i teven…

Det var vår diskussion om homosexualitet.

”Man vet inte aldrig med all reklam i teven…”

Våra diskussioner om helt vanlig heterosexualitet är en annan historia. Kort.