Fruntimmer och bilar.

· Okategoriserade
Författare

Den var grön. Inte röd. Bilen jag skulle få när jag fått körkort. Farsans bil.

Idag verkar det ganska löjligt, men då var det en jävla frän bil. En FIAT 125 Special -69. Långt före sin tid. Original satt det en rova på 100 hästar under huven. Våran var uppskrämd till drygt 110. Femväxlad låda och 0-100 på under tio sekunder. Varvräknare. Rullbälten. Kassettbandare(en sån där gammal tjock), fyra dörrar, heltäckning och all lyx som räknades som lyx 1969. Men den stod sig långt in på 70-talet. Den skulle bli min.

 

Jag hade redan planerat att lacka breda fartränder på motorhuven och hänga dit ett par extraljus. Det var liksom MIN bil. Den gick av bara fan och släktingarna som hade fått köra den var djupt imponerade.

 

Jag var vaken men låg kvar i sängen. Hörde att syrran och hennes dåvarande kärlek skulle låna bilen för att åka och handla. Farsan hade inte pluggat in motorvärmaren eftersom det var helg. Lördag. Klockan elva på förmiddagen. Det var trettio minus ute och syrran gnessade startmotor för att få igång kärran. Började ana oråd. Bilen startade till slut och syrran höll full gas för att ”värma upp” motorn…

Ljudet från haveriet finns kvar i mitt minne. På verkstaden sa de att det var det värsta de sett. Tre av fyra kolvar hade åkt rakt igenom blocket. Den fjärde hade gärna fått träffa syrran i pannan, men det hände aldrig. Bilen dog. MIN bil.

 

Även morsan använde den där bilen ibland. Oftast på lediga helger då hon skulle hälsa på och övernatta hos sin väninna Irja. Ingen vet än idag vem denna Irja var. Vi såg henne aldrig, men hon förekom i allehanda diskussioner. Morsans Mollgan.

Farsan tog med mig till bilen och förklarade hur kilometerräknare och trippmätare fungerade. Jag visste det redan, men han envisades med att JAG skulle skriva upp kilometerställningen. INTE trippmätaren utan den verkliga.

Inga problem. Farsan ville bara visa att morsan ljuger om sina besök hos Irja.

Irja bodde, enligt uppgift, 4 km hemifrån. Borde stå runt 8km på tavlan nästa dag.  På trippmätaren stod det 9km. På den riktiga mätaren stod det närmare trettio mil. Farsans misstankar om älskaren i Rovaniemi stämde alltså. Morsan hävdade att bilen skulle lämnas in på verkstad, för att laga mätaren…

 

Jag var ganska svartsjuk tidigare i mitt liv. Långt senare har jag förstått varför. Långt senare förstod jag även varför farsan krökade…

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: