Livets vägskäl.

· Okategoriserade
Författare

Jag funderar ofta på hur livet hade kunnat se ut, ifall jag gjort andra vägval.

Vi brukar snacka om det där, Haggan och jag, över ett glas vitt. Vad som kunde ha hänt ifall man hade valt en annan väg. Och var började vägvalen?

Vad hade hänt ifall jag följt med min pianopedagog till Piteå? Han fick en rektorstjänst där och ville ”adoptera” mig. Han var kantor i sveriges fulaste kyrka, men trodde stenhårt på lille Rolf. En blivande kantor…

Jag övervägde faktiskt det alternativet, men jag var fjorton och andra intressen kom emellan. Brudar och idrott.

– Du skulle säker sitta med en tjock ”kantorska” i en fin villa upp i helvete, med åtta barn, för att kantorskan vägrade preventivmedel, för det var hennes grej p.g.a. att hon var religiös och alla dina barn skulle sjunga i kyrkokören och du skulle vara en ansedd ämbetsman i den lilla staden, men samtidigt skulle du bara längta bort till något annat, men du visste inte om något annat utan du fortsatte att klösa pompös musik ur kyrkorgeln och drömde dig bort till en söderhavsö där du kunde leva ut på ett helt annat sätt. Sen när du tillslut drog, skulle kantorskan ta livet av sig och alla dina åtta barn skulle jaga dig jorden runt för att få livet ur dig…

Hon har bra fantasi, Haggan. Det går aldrig att ta ifrån henne. Lite väl mycket ibland, men vad kan man förvänta sig av en människa som läser fyra böcker samtidigt…

Vad hade hänt ifall jag stannat hos gänget på badhuset? De här som var närmare mig själv än några andra. Ungar som inte ville vara hemma, utan satt där tills de stängde. Rökte, sniffade thinner och hade en förbannat bra gemenskap. Jag var där, men jag kände mig inte hemma där heller. Jag valde idrotten.

Det handlade mest om att slippa vara hemma. Ganska sjukt egentligen. Att som snoris ha full koll på när Gubben går och lägger sig, så att man själv vågar sig hem. Vid niotiden brukade han ankra. Tills dess fick man pyssla med annat.

Träna fotboll, brottning, bandy och you name it…Allt för att slippa vara hemma. Träna extra på kvällarna, bara för att klockan skulle bli över nio. Paddla kanot i skärgården på helgerna bara för att slippa vara hemma. Träningsläger och matcher på helgerna, bara för att slippa vara hemma. Det fanns inget som hette ”nyckelbarn”, eftersom dörrar aldrig låstes.

Jag byggde ett eget litet rum på krypvindan. En lucka i taket. Där fick jag vara ifred och ingen jävel visste att jag fanns där. Det var väl inte speciellt nyttigt med all gullfiber och skit runtomkring, men det var ändå mitt eget rum.

Vägskälen kom med jämna mellanrum.

Fortfarande tänker jag på vad som kunde hänt ifall jag valt något annat. Valt fel, känns det som idag, men det vet man ju inte. Man vet inte ett skit, hur gammal man än är. Man slutar att förvånas, men man vet egentligen inte ett skit om livet. Varför det blir som det blir och varför man inte bryr sig.

Att se att gamla polare tagit livet av sig är tungt. Samtidigt helt naturligt.

Finner man sig inte tillrätta med ”mainstreamlivet”, så återstår ofta inget annat. Ett mörkt hopp om en bättre värld? Eller bara ett välkommet totalt mörker. Utan smärta och utan svek. Vet man inget så har man heller inte ont.

Man lär sig ganska mycket om sig själv, ifall man varit på den yttersta gränsen.

Gränsen mellan livet och ”efterlivet”. Man vet inget om det andra, men det första är inte värt att ta del av, så vad finns att förlora?

Jag själv har varit där flera gånger…

5 kommentarer

Comments RSS
  1. Fredrik

    Jag upplever inte att du ångrar något utan snarare funderar på var du varit med ett annat val. Om du nu trots allt är så att du funderar på varför du inte gjorde si eller så, jag borde ha gjort det valet så vill jag ge dig ett tips (tror dock att du redan vet det, men det är dumt att chansa 🙂 )

    I mitt liv så finns det saker som jag önskar att jag gjort annorlunda, men det har jag kommit på senare, där och då med den kunskapen jag hade så gjorde jag mina val så bra jag förmådde. Efterklok kan man alltid vara, det bör man också vara, nyttja det till reflektion för att kunna fatta än bättre beslut i framtiden. Ångra inte ett beslut som man inte hade bättre underlag för att fatta. Magkänslan är ett underlag som sällan är fel.

    Lite rörigt, men jag hoppas att poängen gick fram.

    Även om det inte alltid (till och med väldigt sällan) kommer kommentarer från min sida så läser jag sedan ett par år alla dina inlägg och det förhöjer min vardag. Keep up the good work 🙂

    • LappRoffe

      Jag uppskattar den feedback jag får från dig Fredrik. Jag ser att du vågar skriva om dina egna upplevelser och vågar analysera dem. Ett bra bollplank. Sånt gillar jag.

    • LappRoffe

      Jag kommer på mig själv att med läsa dina kommentarer flera gånger. Inte för att du är oklar, utan för att du är klockren. Du lär mig mycket.

  2. Fredrik

    Tackar 🙂
    Det är ju det vi bli klokare av, att ta in av sina egna erfarenheter och andras.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: