Jaså jaha. Men jag kan ju prova.

Nu har jag bott i en massa städer oftast, förutom en repa i Sörmland, men då jobbade jag likförbannat i Stockholm med omnejd. Nu har jag bott i 13 år i en liten by i Dalarna. Kommer aldrig att flytta. Jag väljer att dö här och det kan komma närsomhelst.

Det är många saker jag reflekterar över…

Jag har fortfarande inte sett en enda människa gå omkring med telefonen i ena handen och en vattenflaska i den andra. Inte heller har jag sett någon förälder cykla med sin skitunge på pakethållaren och ögonen på telefonen. En annan värld från stan helt klart.

En av de tråkigaste sakerna med telefoner, helt paradoxalt, är att folk inte längre vill snacka. Man har inte tid utan textar istället. Ringer man själv upp så blir vederbörande ofta besvärad. ”Jag kan ringa dig på onsdag kl 15 00 om det är okej?”

Nä. Det är fan inte okej. Jag hoppas att dina barn hänger upp dig i pungkulorna från ett träd och kastar pil på dig när pissmyrorna har trillat av.

Men annars är det ganska lugnt. Umgås med folk utan smartphones, som har en sund syn på att det var bättre förr. Allt var bättre på 80-talet typ.

Vi har inga poliser här. Inga rondeller och inga parkeringsautomater. Inga HBTQi-aktivister som kräver 100% uppmärksamhet trots att de bara tillhör 3% av befolkningen. Inga Palestinademonstranter och inga andra demonstranter heller. De värsta brotten handlar oftast om tjuvjakt och fiske.

Vi har en affär, en korvkiosk på sommaren och en tapp med blankdiesel. Det räcker för mig. Människor med en avslappnad syn på tillvaron och alltid någon man kan ringa när något skiter sig. Man behöver inte boka telefontid. Inte heller behöver man möta folk som tittar i marken för att de har glömt hur det är att interagera med levande människor. Distriktssköterskan tar mina prover så jag slipper åka till Jättemetropolen Mora. Dit åker man bara i nödfall.

Å andra sidan har jag aldrig sett någon knalla omkring och stirra i telefonen där heller…