Han hette Ahmad och lärde mig mycket om hur araber fungerar. Jag jobbade med honom i åtta år. En sandneger helt enkelt.

Han hade lyckats ta sig till Sverige genom att gifta sig med en 16 år äldre tjej som redan hade uppehållstillstånd i landet och av bara farten slapp han inkallelse till militären när inbördeskriget tog fart. Militärtjänst hade han gjort. ”Fy fan Roffe vi satt i en grop, åt i gropen och bajsade i gropen.” Sedan blev han privatchaufför åt någon höjdare, gjorde bort sig på något sätt och hamnade i fängelse. ”Fy fan Roffe jag fick bara vatten och marmelad i flera månader. Mina tänder håller på att lossna.”

Jag vill redan nu förvarna om att denna text kommer att bli lång och uppdelad i flera avsnitt.

Jag arbetade som fastighetsskötare/byggare för ett skolföretag. Vi skulle bygga om en lokal till att fungera som skola. Där hamnande Ahmad via ekonomichefen på företaget. Han blev min underordnade arab som jag skulle skola in i jobbet. Med facit i hand så skolade jag in honom så bra att hans framtid är tryggad än idag.

Första jobbet var en lokal som skulle byggas om. Utan att gå in på detaljer så instruerade jag Ahmad hur ett sådant arbete skulle göras. Det fanns några andra ungdomar där som var helt värdelösa, men söner till någon mellanchef. Ahmad hade ramadan. Han fick inte äta eller dricka så länge solen var uppe. Vi hade runt 32 grader i utrymmet där vi la golv. Vi brukade snacka om det här på lastkajen när jag tog en kafferast. Jag ifrågasatte alltså hans ramadan och varför man ska plågas på det viset.

”Det är inga problem, Roffe, för när jag kommer hem så sover jag tills det är mörkt och sedan äter jag jättemycket.” Ja då så. Jag fick aldrig klart för mig varför man skulle pyssla med ramadan och Ahmad visste inte heller. ”Dom säger” var det vanligaste, men vilka ”dom” var kom vi inte fram till heller. ”Det ska vara bra” sa han. ”Hur i helvete kan det vara bra när du kukar ur vid tretiden av ren utmattning” frågade jag. ”Jag vet inte men du måste prata med någon som vet” svarade han.

Nåväl. Vi fick jobbet gjort och emellanåt bredde jag ut mina egna åsikter, där på lastkajen. Jag frågade om han tyckte att det var klokt av Allah att skapa ett så jävla stort universum, för hur skulle han kunna ha koll på allt? Jag frågade varför koranen skrevs 600 år efter bibeln och varför olika religioner alltid anser sig ha rätt. Han kunde aldrig svara utan hänvisade alltid till någon annan.

Vi snackade om mycket där på lastkajen. Jag lärde honom mycket om olika hantverk och vilka verktyg som skulle användas till olika jobb. Oftast försökte han köra på sitt eget sätt ändå, vilket oftast blev fiasko. Men han var lite rolig ändå. Han läste forfarande SFI och nåt annat så jag träffade inte honom på några månader…

Efter att jag ringt kom han direkt för att arbeta. Han parkerade bilen och kom fram till mig. ”Vet du Roffe jag har funderat varje dag och varje natt på allt du sa på lastkajen. Idag är jag ateist, jag har ätit bacon och druckit sprit!” Tydligen hade han blivit så oregerlig att hyresvärden och hans fru hade garvat läppen av sig…

Jag kommer att fortsätta den här storyn i ett par omgångar till.

Bosse, om du läser fortfarande så skicka det gärna vidare till Ahmad. Fortsättningen kommer tyvärr att bli brutal sanning…