Jag råkade se att en av mina gamla bekanta, tillika en av världens största äventyrare, extremt intressant bloggare, superentreprenör, multikonstnär, världsförbättrare etc. etc. har gjort ännu ett storverk. Tidigare grät han sig igenom Vasaloppet, fånade sig med rullskidor på strippen i Las Vegas och förbättrade världen genom att kramas med hemlösa katter i Grekland.

Nu har vår hjälte, som säkert kan följas på ett hundratal olika sidor på nätet,  varit ute och promenerat i fjällen. Stavgång. Fjällräven Classic heter det visst. Jag vill inte länka till bloggsidan eftersom jag då riskerar att bli inskriven som medlem i hjältens fanclub.

Stavgång alltså. Med lättviktsryggsäckar, moderna vandringsdojor, och tjusiga fjälltält. Dessutom med olika fjällstationer längs leden. Likförbannat skadar vår extremt vältränade hjälte sig. Hur och varför vet jag inte, men stapplandet var patetiskt. Tydligen det värsta som friskvårdsinstruktören varit med om.

Jag minns att jag själv gick fjällmarschen i samma område. I slutet av september 1978.

Vi hade ryggsäck modell -36, där vikten obönhörligt låg på korsryggen, vilket ledde till blödande skavsår i sidfläsket redan dag två. 40 kg på ryggen och AK-4 på bröstet. Kronans marschkängor från 50-talet, konstig torrskaffning och knäpptält. Knäpptält är regnrockar som knäpps ihop för att bilda ett vindskydd för 6 beväringar. Någon fjällstuga fanns inte i närheten av den vandringsled som befälen hade bestämt att vi skulle gå.

Vi gick runt 3 mil om dagen och avslutade efter nio dagar med en fälttävlan på runt 3 mil igen. Det regnade varje dag och snöade vissa morgnar. Vi var 3 plutoner. GS1, Idrottsplutonen och PBS/KBS. Runt 70-80 man uppdelat i 3 grupper.

INGEN kukade ur. Alla tog sig fram utan gnäll. Ingen av oss hade heller en äldre och hårdare bror som lagade vår mat och skötte markservicen.

Och jag garanterar…Ingen hade gångstavar.