Jag tog mina kolfiberstavar för 14 lax och vandrade iväg genom livet. Passerade en tjock och skitnödig pokerspelande bedragare, bara efter 30 meter. Vad han heter får ni lista ut själva, men jag kan ge en liten hint…Moderator i ett obskyrt forum, styrelsemedlem i ett obskyrt förbund, kass pokerspelare, intellektuell kapacitet som en kokt potatis och även stolt samarbetspartner/slav till en grekisk gud…

Den grekiske guden visade sig vara en ännu större bedragare än ovannämnde stavgångare. Fullt i klass med den tidigare s.k. ordföranden i Sveriges genom tiderna mest ruttna förening. Det är fortfarande bara en förening. Hur mycket pappskallarna än gapar om att det är ett förbund.

Medan jag vandrade funderade jag på hur mycket jag egentligen borde berätta. Storys från tio år tillbaka.

Vilka förtjänar att hängas ut?  Vilka är ganska bra folk i grunden? Endast offer för en hänsynslös spelmarknad…

Varenda jävel jag träffat genom dessa år har EN sak gemensamt. De tänker bara på pengar. De skiter i om andra människor verkar intressanta. Kan de inte tjäna/lura andra människor på pengar, så är de inte intressanta. Jag snackar naturligtvis om poker/spel-branschen nu. Hoppas ni förstod det.

Jag har aldrig gått stavgång och kommer heller aldrig att göra det.

Jag har haft ett liv som aldrig har handlat om att blåsa mina polare på stålar. Vi har hjälpt varandra utan kräva betalning. Vi har funnits där när någons liv har kraschat och vi har aldrig begärt något som ”vedergällning”.  Vi finns där än idag. Vi är inte så många, men vi är på riktigt…

Hur många av er i pokersvängen kan ärligt skriva under på ovanstående rader?