Det finns många anledningar. Jag har bott i större städer alldeles för länge. Arbetar fortfarande i Stockholm.
Läste just att en parkeringsplats på Söder hade sålts för drygt en miljon. 12 kvm. Andrahandshyrorna är sjukare än allt sjukt. Vad sägs om ett rum på 17 kvm för ganska billiga 12 lax i månaden? Vad får man på köpet när man väljer att bo innanför tullarna?

Man välkomnas förvisso av ett ”hej hej” så fort man lämnar sin bostad och närmar sig en affär, cafe eller parkeringsautomat. Trevligt.
Man hör även utryckningsfordon dygnet runt och får vänja sig vid att trapphuset är nedbajsat av pundare och andra s.k. migranter.
Man får betala runt 2 lax/mån bara för en parkering på gatan. Om man nu hittar en. Med böter blir det runt 3 lax.

Men man har nära till Seven/Eleven, där man gladeligen degar 80 spänn för en ostkant som räcker en halvtimme.
Man har nära till kultuuuren, vilket man ändå aldrig besöker.
Man känner ”pulsen”, utan att veta vad man egentligen menar.
Man besöker den närmast liggande skitsyltan och dricker bira för 60 spänn glaset, och tror att man är en vinnare bara för att man slipper ta en taxi hem.

Här i skogen har vi inget av ovanstående.
Ingen av de som bor i ”tätorten” ser sig som mer värda än de som bor i skogen.
Det finns varken parkeringsautomater, p-böter, eller parkeringsplatser för en miljon. Inga ”hej hej”. Inga surdegsfantomer med hipsterskägg.

För priset jag betalade för min stuga på 60 kvm, med nybyggd gäststuga på 15 kvm och 1500kvm tomt + alla inventarier och två båtar, hade jag fått 5,4 kvm av den där parkeringsplatsen på Söder. Jag vill inte ens veta vad en bit betong kostar på Östermalm.

Hej hej!