Visst är det så. Jag ljuger så in i helvete. Nästan lika mycket som MA2 när han påstår att han ”trodde” att jag ville vara med i Svepof. När han berättar om olika anledningar till att han avslutar vissa av sina åtaganden. Han ljuger inte lika bra som jag. Om han gjorde det skulle han fortfarande vara styrelsemedlem i Svepof och hyllad proffspokerskribent på olika obskyra sidor som hyllar människor som skriver om hemlösa katter…

Jag har aldrig polisanmält någon i hela mitt liv. Jag brukar lösa saker på ett annat sätt. Samtidigt är det roligt att ljuga och att se när motparten ljuger sig ännu mer blå, för att han tror att jag menar allvar. Så har det varit den senaste tiden. Lögnen är som bluffen i poker. En dålig bluff får motspelaren att syna, medan en bra lögn får motspelaren att skita i brallorna. MA2 gick på bluffen hela vägen.

Visst har han agerat kriminellt och visst förtjänade han lite nervdaller,  men jag skulle aldrig polisanmäla en gammal vän. Det är inte JAG. Det vet alla som känner mig någorlunda. MA2s lögner har inte förändrat ett skit. Mina lögner har förändrat en hel del. Eller var det egentligen lögner? Det enda jag ljög om var en snutanmälan som jag aldrig skulle kunna göra mot en gammal vän. Jag stressade honom även om en förlikning på 20 brak. Men jag ljög tydligen bra. MA2s liv förändrades på en grisblink. Från att ha varit en självutnämnd superproffsbloggare som alla borde följa i tre olika bloggar, twitter, instagram och facebook, så blev han helt plötsligt en helt vanlig människa. Den människan jag en gång lärde känna.

Den människan jag en gång hjälpte med redigering av texter, för att jag gillade det han skrev. Jag gillade det han skrev i många år, trots att han ibland sket fulla fan i vad jag lärt honom. Till slut skrev han helt ointressanta texter, bara för att han själv hade inbillat sig att han var intressant. Jag har svårt att se vänner göra sig till åtlöje och reagerar naturligtvis. Men nu hade MA2 bildat sig en egen uppfattning om sitt eget skrivande. Nu ansåg han sig vara stor. Han blev större och större för varje ointressant rad han skrev i alla upptänkliga media. I sin egen värld var han jättestor.

Idag har vi facit. Inte stor någonstans. Inte klok. Inget att räkna med någonstans egentligen. En liten människa som fortsätter att ljuga om faktiska förhållanden.

En människa som bloggar som ”pokerproffs” utan att någonsin ha livnärt sig på spelet.

En fåntratt som inte kan se igenom en människa som ljuger lika mycket som han själv…