Vi gick ner till stranden, efter fler skålar än vi egentligen hade behövt, Beson och jag. Det var något magiskt med ljuset tyckte han. Jag tyckte att ljudet från alla amerikanska raggarbilar klassade ut ljuset med hästkraftslängder. De körde nåt ”Siljan runt”.  Mumma för en gammal V8-runkare.

Jag stod vid vägkanten och plåtade för fullt. Raggarjävlarna tutade och lappjäveln vinkade och plåtade. Beson hade gått ner till bryggan, med en grogg i näven…

Där stod han och mässade med två Syrier. Blomstren i förgrunden får symbolisera att samtalet var allt annat än fientligt.

De två muslimska syrierna hade gått ner till sjön, för de var också fascinerade av ljuset vid solnedgången. De bodde uppe på Gesundaberget och hade tillsammans med landsmän och somalier fördubblat byns invånarantal med ett par bussresor. Vi var förmodligen de första bymänniskorna de talade med.

När jag kom ner till bryggan undrade de ifall jag var från TV, med tanke på den stora kameran jag bar på, men jag förklarade att jag var helt vanlig bonnjävel.  Beson var mitt inne i sina berättelser om när han liftat genom både Syrien och andra konstiga länder på 70-talet och våra nyfunna polare var imponerade. Deras första resa gick till Gesunda i Sverige.

Ödmjuka grabbar. Aldrig hotfulla eller otrevliga. Vi hade en ganska kul timme på bryggan, trots att de inte drack sprit. Det gjorde däremot vi.

Beson avslutade vår lilla session med et högljutt ”You see, we are alcoholists and you are muslims. No problem.”

Sedan garvade vi, skakade hand och gick åt olika håll. Vi gick till Besons härbre, sjuttio meter bort, och grabbarna gick tre kilometer i uppförsbacke till Gesundaberget. Ett möte mellan helt olika kulturer. Med helt olika förutsättningar. Ett oerhört intressant möte. Solen gick ner över Siljan. Lyste med sitt magiska sken över både raggare, muslimer och packade bonnjävlar.

Och ingen var märkvärdigare än den andra i det skenet…