Jag begriper ingenting om dagens skönhetsideal. Ingenting.

Idag ska damerna vara pinnsmala, men ändå med jättestora silikonbröst. Plast. Så fort någon unge får ”hår på karamellen” ska detta rakas bort. Stringtrosor i lågstadiet är inte min kopp te. Injektioner i läppar är det inte heller. Men det beror förmodligen på att jag är gammal. Idag vill damerna se ut som ”knulldockorna” som fanns att köpa redan på 60-talet. ”Med hud som känns mer äkta än riktig hud”. Jodå, det var en säljslogan.

Jag förstår bara inte dagens skönhetsideal. Jag kan bara referera till vad jag själv tycker. Begriper inte de här konstiga ögonbrynen heller…

Men nu ska jag inte bara racka ner på damerna. Gubbarna ska få sitt också.

Så fort det dyker upp något grått hår, känner sig gubbarna manade att färga håret. Och raka av sig skägget, för det blir svårt att färga där. Jag minns när Seppo övernattade i min soffa på 80-talet. Dyngrak med färgat hår. När han vaknade hade han kastat sina löständer på golvet och såg ut som en av gubbarna på läktaren i Mupparna. Att upprätthålla någon form av machoimage föll innan morgonkaffet var kokat.

Vad gubbarna inte vet, är att damerna fortfarande går igång på Sean Connery, hur grå och gammal han än är. Det handlar om karisma, boys. Har ni inte det så hjälper inga desperata försök att se yngre ut. Detsamma gäller damerna.

Rädslan att bli gammal genomsyrar dagens samhälle. Vi ser 70-åriga gubbar med hårmousse på fjunen, som tror att de fortfarande är attraktiva för damer som skulle kunna vara deras barnbarn. Vi ser damer i leopard som inte har förstått att deras bästföredatum gick ut för 40 år sedan.

Vad handlar den här skiten om? Rädsla för att bli gammal och oattraktiv?

Jag tror det handlar om rädsla för att dö. Något vi alla kommer att göra, oavsett ingrepp eller hårfärgningar. Vi kommer att dö. Acceptera faktum.

Nu ska jag slå på en P-rulle från 70-talet. Då män var män och kvinnor var kvinnor. ”Prästen kan komma” får det bli…