År efter år försöker jag hjälpa unga studerande grabbar att få ett sommarjobb. Ett arbete, som inte bara ger pengar utan även en arbetslivserfarenhet som kan rankas ganska högt när det kommer till att ge sig ut på arbetsmarknaden, efter studierna. Fungerar mitt engagemang? Nej tyvärr…

Att ha sin smartphone i ena näven och verktyget i det andra, fungerar inte. Det fungerar ännu sämre med kaffekoppen i den näven där verktyget borde finnas. Jag begriper mig inte på dessa jävla slackers. De får världens chans, men sumpar den för att telefonen är det viktigaste de vet.

Sverige låg en gång i tiden i topp, vad gäller utbildning. Idag ligger vi i botten. Jag skyller på telefonerna. Likadant i byggsvängen. Om man inte behöver telefonen för det faktiska arbete man utför, så kan man faktiskt slå av den. Eller lägga skiten i ett skåp tills det är lunchrast. Men icke. Luren måste vara i ena handen hela tiden, för annars känner man sig inte som en människa. Jobbet kommer alltid i andra hand och smartphonen alltid i första.

Vilken jävla skitgeneration vi har, som ska föra landet vidare…