Jag ser på mina tassar idag att de varit med om ganska mycket. Jag minns alla ärr och broskbildningar på knogarna. Jag minns exakt var den där finnens tänder fastnade i min näve. Ärren finns kvar. Jag är inte det minsta stolt. Jag vet att varenda fylltratt som fick på käften av mig, egentligen symboliserade mina föräldrar.

Allt våld jag utövat har varit mot mina föräldrar. Jag kan be om ursäkt till alla som råkat hamna i min väg, men jag vet att ni inte köper det här. Jag vet det när jag tittar på mina händer. Det var aldrig personligt. Det handlade om en trasig grabb från en trasig familj.

Mina händer är mycket äldre än jag själv är. Jag måste spola tassarna med varmvatten innan jag kan spela piano eller gitarr. Men jag är fortfarande ganska bra. Jag ångrar mycket som mina händer gjort. Det ser jag dagligen vid morgonkaffet. Jag ångrar så mycket av mitt tidigare liv, men jag kan inte göra något ogjort. Jag ser bara ner på mina händer och konstaterar att jag inte biter på naglarna längre…