Jag har lurkat runt i både pokerbranschen och litteraturbranschen och jag ser en helvetes massa likheter mellan dessa…

Bägge frekventeras av oerhört lättkränkta människor med en övertro på sin egen betydelse och sin egen genialitet. De har dessutom ”bluffen” gemensamt. Bluff och bedrägeri genomsyrar bägge branscherna. Övertygelsen om den egna briljansen är något annat som binder dessa två helt olika världar till varandra. Helt olika världar är det ju nu inte. Bedragare går hand i hand överallt och klappar varandra på ryggen för ett ”scam well done”.

Således ser vi rena socialfall inom pokern, som försöker bygga rulle med böcker eller instruktionsfilmer. Det blir ju pinsamt på riktigt, då målgruppen redan vet vilken typ som försöker komma på fötter igen. Det funkar inte att sitta på en parkbänk i Sveriges framstjärt och försöka tala om för snorisar hur de blir miljonärer på poker.

Det funkar inte heller inom litteraturen. Att ge sig ut för att vara ”lektör” eller ”skrivcoach” utan att någonsin fått en egen bok publicerad, kommer förr eller senare att bli genomskådad. Att marknadsföringen i huvudsak drivs över Facebook, borde få varje drömmande ”författare” att kanske fundera ett steg till. Hur seriöst är det?

Allt handlar om pengar. Inkomst för människor som inte kan upprätthålla ett vanligt jobb. Det enda man kan är bluff och bedrägeri. Det är det enda man hållit på med i hela sitt liv och det man konstigt nog ser som helt normalt. Man har gått så långt i sin roll att man tror på det själv.

Man lurar människor med drömmar, om det sen handlar om poker eller böcker är oväsentligt. Man spelar på människors drömmar om rikedom. Pengar.

Förlagsvärlden idag kan lätt jämföras med alla pokersajter som kastat in handduken och norpat spelarnas pengar. Alla dessa skurkförlag som florerar idag, med dokumenterade banditer i styrelser, ger jag inte ett skit för. Bluff och bedrägeri. Pengar.

Som tur är finns det människor som skriver för sin egen skull, utan drömmar om miljoner. Precis som det finns pokerspelare som lirar för nöjes skull, utan att drömma om att få figurera i en limo på första sidan av Pokermagazine…(har inte den skittidningen konkat också?)

Mentorerna finns kvar. Ni vet, de här asen som ger sig ut för att vara något som de aldrig kommer att bli. Lyssna aldrig på dem. De har blåst folk inom olika områden i hela sitt liv. När det ena området torkar går de vidare till nästa…

De har allt mitt förakt.