Delsbo.

Var ligger Delsbo? frågade jag en raggarjävel på åttiotalet.

”Sväng inåt landet vid Hudik och kör vidare tills du blir knivhotad, Då är du framme.”

Lite så var det. Lite mer var det att grabbarna från Delsbo ansåg sig vara större och bättre än några andra från någon annan landsände och från något annat land…Delsbo var bäst i världen. Bäst i hela Universum faktiskt. En pärla i kosmos.

Jo, serru, här hade man en Volvo Amazon som gjorde 220 knyck vettu, Man hade ett konditori som sålde starksprit och världens bästa pizzeria. ALLT var bäst.

Vi klev in på den lokala pizzerian och vår värd rensade genast hela vårt bord från ovidkommande saker som dukar, askkoppar och ljusstakar…

”Ni kanske undrar varför jag gör så här?” frågade han.

”Förmodligen för att pizzorna är så inihelvete stora att vi borde sitta vid varsitt bord och äta”, svarade jag lite ironiskt.

”EXAKT!” tyckte chefen i byn…

Vi serverades några degar som inte var i närheten av BiteLine i Sundsvall, men vi höll god min. Att jämföra ”Klyktattare” med Delsbofolk är förenat med livsfara. Vi låtsades om att det var de häftigaste och godaste pizzorna vi någonsin ätit. Vid samma bord dessutom…

Vi lärde känna lite Delsbofolk under kvällen, bl.a. Micke som käkade Antabus redan som 21-åring. Vi lärde oss att skapelsens vagga låg i Delsbo och att allt annat bara var en bluff i mänsklighetens historia. Jag menar, VAR hittar man ett konditori med fullständiga rättigheter? Och framför all VARFÖR? När samtliga dricker hembränt, med en pet-flaska sprit i ena näven och en likadan flaska Fanta i den andra. I Delsbo.

På något sätt hade de intalat sig själva att de var både snyggare och klokare än alla andra i världen. De hade de häftigaste bilarna, hojarna och musikerna i hela världen. För att inte tala om pizzorna och konditoriet…

Som tur är, finns jag långt ifrån kniven just nu. Jag känner mig inte hotad längre.

Jag kommer aldrig att sätta min fot i denna inavlade skitby heller…