Jag satt och krökade med en gammal polare i lördags. Vi sänkte väl en halvannan Havanna och nån halv annan också. Det var trivsamt. Vi snackade om  hur världen såg ut och ju mer vi snackade, desto värre såg världen ut…

Jag litar på mina vänner, i vanliga fall, men idag är jag skeptisk.

Idioten hade gått in i min dator medan jag sov eller var på muggen. Eller båda delarna. Han hade skrivit in mig på nån sida som lottade ut mat för tio brak. Förmodligen ansåg han att jag såg hungrig ut. Själv blippar jag aldrig på såna här reklaminslag. Jag vet att man får fan för det i slutändan. Hundratals telefonförsäljare, vilka jag hatar av hela min trinda kropp, ska ringa och erbjuda skit till fantastiska priser. Han visste om min aversion mot telefonnasare, den jäveln…

Kul litet partytrick, ditt svin. Men du kommer att få tiodubbelt igen. Du vet det, för du känner mig.

Hela måndagen har gått åt till att svara på konstiga telefonsamtal. Den ena vill sälja surfplattor och den andra vill sälja strumpor. Alla ringer från Göteborg. Ibland har jag tid att vara trevlig, men oftast blir jag bara irriterad.

Han som sålde surfplattor skrattade nästan oavbrutet, när jag förklarade att jag bara gör av med sexhundra spänn på ett kontantkort per år, och att jag fortfarande saknar min gamla Ericson som jag tappade i en hink med murbruk 1998. Han var kul. Jag fick lägga ut texten om vilken dinosaurie jag var och han fick skratta sig harmynt. Sånt gillar jag.

”Men du har kanske något barn som skulle uppskatta en surfplatta för nästan inget pris alls?”

”Hörru…Jag valde bort barn, redan innan du var född, bara för att jag skulle slippa köpa surfplattor. Jag ljuger inte. Sån här är jag.”

Det var faktiskt ett ganska kul samtal och vi garvade mest hela tiden. Han förstod att han inte skulle få sälja ett skit, men ville ändå fortsätta att snacka. Jag hade tid och han hade arbetstid. Riktigt roligt var det faktiskt. Jag tror att han kommer att gå längre än Westerlund som försäljare. Eller dissade jag honom nu? Westis var ju ändå en av de tio bästa, eller?

Nå, skitsamma. Sedan ringde en kärring som ville sälja strumpor…

Då blev jag tvungen att förklara att jag blivit rejpad av en idiot och att jag alls inte ville vara med i några tävlingar eller köpa grejer av telefonförsäljare. Hon förstod direkt och la på.

Det är först nu som jag börjar förstå att jag faktiskt var ensam hela helgen.

Jag minns inte ens vad jag gjorde. Jag kan ha hackat mig själv…