Resmål som jag hade kunnat vara utan. Del 1.

· Okategoriserade
Författare

GAMBIA.

Bild

Varför åker en medelålders gubbe till Gambia egentligen? Tillsammans med sin respektive och ett helt koppel med medelålders kärringar? Jo, för att han blivit lurad helt enkelt…

Inget av förhandslöftena stämde, förutom värmen, utan allt var så nära ett Kalle Anka-land man kan komma. Ett låtsasland där allt gick ut på att lura turisten på så många Dalasi som möjligt.  Det fanns inget att göra, trots utlovat djuphavsfiske och häftiga barer med häftiga människor som spelade häftig musik. Inget av detta förekom, såvida man inte anser att en rank jolle verkar överhäftig att fiska hammarhaj ifrån. Såvida man inte anser att hysteriskt trummande av Kat-tuggande negrer är ”häftig musik”…

Ett tragiskt land. Ett land där engelska pensionärer tvingats leva kvar, sen kolonitiden, för att deras löner inte räcker till jackshit i England. Alkoholiserade spillror som sitter som zombier vid de engelska barernas uteserveringar. Bittra och desillusionerade.

Ett land där pensionerade tjocka kärringar från skandinavien går runt, hand i hand, med tjugoåriga vältränade inhemska hunkar och hävdar på fullaste allvar att just deras förhållande handlar om ”äkta kärlek”…

Nåja, det här kunde jag leva med och hotellområdet var bevakat, så jag slapp folk som drog i mig åtminstone där.

Återstod att börja bada. Jag som aldrig varit någon beachfantom fick börja att bada i havet. Man får anpassa sig helt enkelt. Dessutom var beachen och vågorna riktigt bra, men även där hade man nån jävel som skulle störa en. ”Hello mister bossman, I am your friend and I want to swim with you…” Men dra åt helvete din jävla idiot. ”My name is welcome”…”My name is Go Away” replikerade jag lite stillsamt, vilket fick aggressionshinken att svämma över hos både simmaren och hans polare på stranden…

Nåja, jag kunde leva med det här också och efter att ha hotat hela gänget med stryk så fick jag simma ifred.

Sedan skulle vi naturligtvis besöka byn Juffure, där Kunta Kinte hade levat. En ”autentisk gambiansk by” hette det. Fyra timmar uppför floden, med ljummen bira, fyrtioen grader och nittio procent luftfuktighet kan få den hårdaste att mjukna. Jag blev bara arg.

Väl i byn så visade det sig att det här med ”autentisk” var en gigantisk bluff, som allt annat med det här jävla landet. Juffure hade rinnande vatten och elektricitet, tack vare alla dumma turister som åkte hit efter att ha läst Alex Haleys ”Rötter”. Jag hade velat se någon annan by med samma förutsättningar. Juffure hade dessutom en helt egen ”marketstreet”, där de sålde maskintillverkade träsniderier till löjligt överpris.

Vid ”torget” satt tre kärringar på varsin pinnstol. Guiden förklarade att dessa kärringar var släktingar till Kunta Kinte, i rakt nedstigande led. Om vi betalade ett gäng Dalasi, i en burk, så kunde vi få ett certifikat på att vi verkligen hade träffat dessa celebriteter. En gubbe stod beredd att handrulla stenciler a la sextiotal. Förmodligen byttes kärringarna ut varje dag, som nån form av skiftgång, men jag var inte beredd att göra samma resa även nästa dag för att syna bluffen. Jag la inga pengar i burken heller.

I en inhägnad stod tre kärringar och ”kärnade smör” eller nåt annat. De hoppade upp och ner och sjöng konstiga sånger. ”You are welcome to take a picture” sa de med jämna mellanrum. En korkad belgier tog en bild och fick genast böta med tio Dalasi…

Nej, den här resan hade jag kunnat vara utan.

En av kärringarna i sällskapet gifte sig sedemera med en Gambier som hon träffat på just den här resan. Tjugo års åldersskillnad var ju bara en petitess, för det här var äkta kärlek. Behöver jag förklara hur det ser ut idag?

Jag var ju lite less på ett par bortkastade veckor, när vi kom hem till Sverige igen. Men jag hade ju kastat mig in i det här utan förutfattade meningar och kunde egentligen inte vara grinig. Jag hade blivit lurad och då är det bara att bita i det sura. Men jag föreslog Haggan en helt annan res till nästa Jul/Nyår…Då skulle hon följa med mig och ett gäng tyska bikers till Pattaya, bara för att väga upp den här skitresan som jag blev utlurad på.

Hon ville inte…

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: