Jag bjöd in 450 personer till ett litet kalas förra veckan. Ingen kom. Förutom ett par fyllgubbar som gått fel.

Kanske hade jag inte meddelat allihop att det skulle vara fest, eller så gillar dom inte mig, helt enkelt. Skitsamma. Jag trumpetade ut att festen hade varit en succe’ på Facebook och hånade alla som inte hade haft förstånd att komma till årets bästa fest.

Helvete vad roligt vi hade och hur fint och välorganiserat allt var. Vi dunkar varandra i ryggen fortfarande, en vecka senare, fyllgubbarna och jag, för det var så fint och stort på något sätt ändå. Och så bra organiserat. Jag kan inte annat än att vara nöjd. Och dunka mig själv i ryggen några gånger till. Jag är nog en av sveriges bästa festfixare. Erik och Gösta håller med. Tror jag. Dom sover just nu. Gösta verkar ha skitit ner sig, men vad gör det en sån här glädjens dag.

Jag är så jävla bra! Så jävla proffsig! Så jävla enastående på att ordna partyn. ALLA är nöjda. Även dom som inte kom till festen. Dom applåderar ändå. Kanske för att dom SLAPP komma till festen…Men det gör inget, huvudsaken är att dom är positiva och konstruktiva. För det måste man vara. Annars blir man inte bjuden till nästa party. Och hur jävla dum kommer man inte att känna sig då?

Kanske lika dum som Erik kommer att känna sig i morgon, när han upptäcker att han har pinkat i sin egen plånbok…