Det finns människor som påstår att allt som påstås om de själva, är lögn. Även rena sanningar som kan verifieras, förkastas som lögner.

Vad blir då den rabiate ”lögnjägaren” själv? Han blir den optimala lögnaren. Han ljuger så in i helvete, att han till slut tror att det han säger är sanning. Och DÅ har vår hjälte gått in i ett patologiskt tillstånd. Det finns ingen anledning eller möjlighet att debattera med en patologisk lögnare med narcissistisk personlighetsstörning. Vissa lär sig aldrig, utan fortsätter att mata näsan med nya saker att ljuga om.

Pundare är precis likadana. De ljuger så förbannat. De ljuger om att de minsann inte alls pysslar med droger, utan det är bara elakt förtal från förmodade alkisar. Att de själva stinker kemikalier vid avtändning, är bara ett resultat av en spännande ny deodorant…

Pundare är ganska enkla att genomskåda. Man ber om ett urinprov och blodprov. Nekar han så har man facit. Godtar han så har man också facit. Skitenkelt.

Den patologiske lögnaren är ganska enkel att fånga också. Speciellt ifall han haft med rättvisan att göra.

Vi kan bortse från domar och förundersökningar som är äldre än tio år, även om det finns ganska intressanta fakta även där. Vi riktar in oss på rättegångar de senaste tio åren, oavsett om den tilltalade varit målsägande eller inte. Oftast inte. Här ber vi vederbörande berätta sin egen story om hur han sett på vad som hänt. Efter den storyn så slänger jag upp förundersökningsprotokollen, domarna och ljudfiler från förhandlingarna.

DET urinprovet kommer Pinocchio aldrig att gå med på, och då är saken solklar.

Pundare som pundare…