Att bli betitlad ”cykeltjuv” är ju ganska förnedrande. Det är, på något outgrundligt vis, bättre att tituleras bedragare, våldsverkare eller ekonomisk brottsling. På något sätt är den grövre brottsligheten mer acceptabel än den sketna titeln ”cykeltjuv”. Det är ganska enkelt egentligen. Bedragare, våldsverkare och ekonomiska brottslingar kan ändå ha en viss status bland kriminella. En cykeltjuv har ingen status någonstans. En cykeltjuv SKA inte ha någon status.

Det intressanta idag, är att olika ”hedersmän” och ”starka kvinnor” väljer att stötta cykeltjuven i hans förtalskampanj mot folk som säger sanningen. Hoppas ni är nöjda med er själva. Det får mig osökt att fundera på vilka hållhakar som cykeltjuven har på er. Tystnaden avslöjar hållhakarna, men i er egen megalomani så inbillar ni er att ni står utanför all relevant kritik. Jag kan berätta för er, att det gör ni inte. Er egen navelsträng till cykeltjuven kommer att bli avklippt. Sedan kan ni gå vidare med era liv, som politiker eller som ordföranden i olika obskyra förbund. Sedan kan ni fortsätta att trumpeta ut er egen förträfflighet i olika media, men sanningen är att ni slickar röv på kriminella bedragare och cykeltjuvar.

Att leva med lögner, försvara dessa lögner, försöka mörka alla lögner, måste vara ett heltidsjobb. Ett heltidsjobb för en cykeltjuv. Vad skulle tjuven annars göra? Erkänna att han är en gigantisk bluff? Erkänna att han håller på att krascha? Erkänna att han börjat snegla mot pensionen och se var han står om tjugo år? Erkänna att han inte har en aning om var han gömmer sig om tjugo år?

Hur ser cykeltjuvens fru på framtiden? Hur kommer cykeltjuvens barn att växa upp i framtiden? Kommer cykeltjuven ens att finnas där, eller sitter han?

Time will tell.