”Men Gossen”

· Okategoriserade
Författare

”Gossen” var alltså en av de bästa idrottsmän som lilla Haparanda hade fått fram någonsin.

gossen

Han var outstanding som bandyspelare. Han sköt hårdare än någon annan och han åkte skidskor som fan själv.

Ett fenomen , helt enkelt. Men varför kan inte resten av Sverige sin ”Gossen”? Jag kan honom, men det kan bero på att jag var en granne och även en lagkamrat för mycket länge sedan. Gossen var kung. De andra var ingenting.

När Dynamo slutade att tillverka bandyskridskor, köpte Gossen upp det som fanns i lager i hans egen storlek.

När man slutade att tillverka gummibitarna som träddes på klubban, köpte Gossen allt han kom över. Lite som när Björn Borg försökte med en comeback med en träracket. Det som funkade då, funkar i all evinnerlig tid. Typ.

Gossen var faktiskt förbannat bra. I sin debut för Sverige, klippte han in sju mål av nio mot Norge. Men han fick aldrig vara en av de säkra korten i landslaget. Han ”passade inte in” tydligen. Jag kan förstå varför. Det är helt och hållet hans eget fel. Han var en bessewisser och en moralpredikant. På den tiden gav sånt inte några hack i kolven.

Gossen drack inte alkohol. Bara en sån sak. Alla andra söp som indianer. Jag också.

Gossen bodde hemma hos föräldrarna och klippte gräsmattan in absurdum, bara för att få solbränna. De få dagar som Haparanda hade sol. Han var brunast i stan, men fick aldrig några brudar. Det var allmänt känt att Gossen var konstig.

Jag minns när vi juniorer lyckades deala oss till en skjuts till ”sikfesten” i Gossens Amazon. Ingen av oss hade körkort och lite fulla var vi dessutom. Gossen hade körkort och bil. Nykter som vanligt. När vi klämde oss in i bilen, kom Mamma ut på trappan och skanderade:

– Du kör väl försiktigt nu, Gossen, jag hörde på radio att det har krockat en bil i Luleå!

– Och en i Skåne också, gapade jag, utan att förstå att Gossens Mamma skulle bli än mer oroad.

 

Långt, långt senare stötte jag på Gossen igen. I Sundsvall. Jag bodde där då.

Jag fick tvärnita med min gamla SAAB 99cc, för en jävel som bara klev ut i gatan och förväntade sig att jag skulle stanna. Jag kände igen honom direkt. Inget hår, men visst var det Gossen. Med näsan i vädret klev han över gatan utan att bry sig om trafiken. Han var visst tränare för Selånger numera. Jag skrattade inombords, när jag såg exakt samma människa som jag bott granne med i halva mitt liv. Attityden var jag inte förvånad över.

Jag var på vippen att veva ner rutan och fråga ifall han äntligen fått knulla…

1 kommentar

Comments RSS
  1. Levve

    Hahaha!
    Fantastiskt.
    Bror duktig önskar man sällan framgång. Du borde ha klippt hälsenan på den gode gossen =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: