Jag råkade läsa Mattias inlägg.  http://vegas2008.blogg.se/2013/march/20-mars-mot-en-ny-karriar.html#comment

Jag vet vem han menar och VAD han menar. Det kommer förr eller senare till de flesta tänkande människor.

Om man lever ett liv som går ut på att jaga pengar, kraschar man förr eller senare. Det spelar ingen roll hur stort hus du har, eller hur mycket papperspengar du lagt undan åt dig själv eller dina barn. Hur mycket du än plöjt ner i ditt eget liv och hur mycket du än flashat med din nya båt. Har du någonsin tänkt på någon annan än dig själv och dina närstående?

År du medveten om att det enda säkra är att du kommer att dö. Alla kommer att dö.

Hur viktig känns då båten, bilen, huset och fan vet allt? Dör du nöjd? – Jo, serru, jag hade mest prylar av allihop, så självklart är jag nöjd serru…Mina ungar fick ju grejerna och kan leva precis som jag, serru…

När man ser människor utanför sin egen bekvämlighetszon, så börjar man tänka annorlunda. När man ser ungar som har det jävligare än du själv hade det när du var liten. Då spelar ditt eget jagande efter pengar inte någon roll. Du känner en tillhörighet med de här trasiga ungarna och vill göra det du kan för att ungarna ska få det bättre. Du struntar plötsligt i inkomster och ser att du kan göra skillnad på annat sätt än med pengar. Du kan göra skillnad med att bara vara dig själv. Utan falskspel eller dold agenda. Sånt ser ungarna igenom på nolltid.

När man hittar den här utvägen ur sitt tidigare liv, är man rikare än någonsin. Man gör skillnad. Man betyder något för människor som har det svårt. Med lite tur kan man ändra på en unges destruktiva vägval, som oftast beror på vuxna.

Man gör skillnad. För någon annan än dig själv eller dina närstående. Man släpper egotrippen.

Jag är en trasig unge på femtiotre år, som äntligen förstått att pengar inte betyder ett jävla skit…