De finns där i hela ditt liv. Syltryggarna. De här svaga människorna som är din vän tills det börjar blåsa. Då tar de ett klädsamt steg tillbaka och värderar vad som är bäst för de själva. De värderar sitt liv utifrån vad som är bäst för dem själva, inte utifrån vad som är deras egen egentliga, sanna ståndpunkt.

Syltryggarna anammar åsikter som står stick i stäv med sina egna, bara de gynnar den egna positionen, inbillad eller inte. Syltryggen väljer andras åsikter för att bli populär. Syltryggen har egentligen inga egna åsikter som han vågar stå för. Han måste alltid ha minst ett tiotal som håller med honom. Då känner sig syltryggen stark. Då kan han, med näsan i vädret, även förkasta dem som egentligen var hans vänner. Syltryggen känner makt.

Syltryggen ser sällan att han är utnyttjad av starkare syltryggar. Syltryggen vet nämligen inte vad en syltrygg är för något. Syltryggen känner sig trygg hos andra syltryggar, speciellt om sylten är lite tjockare i de andra ryggarna.

Syltryggens liv är egentligen tragisk från början till slut. Förr eller senare kommer han att upptäcka att hela hans ryggrad är gjord av sylt och då kommer han att hata sig själv. Han kommer att hata sina vägval och sina åsikter, vilka han inte alls står bakom idag. Han kommer att hata sylten i sin egen rygg.

Fast mest kommer han att hata den som visade att han hade en syltrygg. Oftast en av hans riktiga vänner.