Blodiga händer.

· Okategoriserade
Författare

Det är ganska intressant att handskas med minnen från en tid som inte längre finns.  En tid som man kanske kunde ha hanterat på ett annat sätt,  men hade man då blivit den man är? Jag vet inte.  Hade livet sett annorlunda ut?  Har inte en aning.  Borde jag ha skärpt till mig?  Förmodligen…

 

Vi låg där i min dubbelsäng i pojkrummet. Snackade skit och såg på TV. Det var en helt vanlig onsdag och inget annat var på gång. Kärleken blev sugen på glass och tog med sig min hund för promenaden på ett par hundra meter till kiosken.

Hon hann knappt lämna gårdsplanen innan telefonen ringde.

– Häng på Roffe! Vi drar till Casper. Det är damernas ikväll. Gamen kör…

– Kom hit fort som fan då, innan damen hinner hem!

Så blev det. Grabbarna plockade upp mig och vi drog iväg på nya äventyr.  Det var lite av en sport det här. Alla ville bräcka Affe, som hade gått ut för att handla tidningen och kom tillbaka en vecka senare.  Det var hö hö och fan vad fräna vi är och vad fan ska man bry sig om fruntimmer för.

 

Några timmar senare vinglade jag hemåt. Från Finland till Sverige. Dyngrak.

Vid stridsvagnshindren från andra världskriget mötte jag två finnar som jag slagits med tidigare. Nu hade de sin chans och de tog den.

Jag minns inte så mycket av själva slagsmålet, men jag tog mig hem i varje fall. Maria var kvar där och hunden också. Hon var naturligtvis skitförbannad över mitt beteende, men lät det vara när hon såg hur blodig jag var. Hon drog in mig i duschen och tvättade mig. Hon blev bekymrad när det visade sig att blodet på mina händer inte kom från mig själv. Jag hade bara ett litet skrapsår i pannan.

 

Hon bäddade ner mig och fanns där när jag vaknade. Hon skolkade från skolan bara för att få en förklaring från mig.  Jag kunde inte förklara. Jag kunde inte ens be om ursäkt. Så jävla rutten var jag.

 

Men hon kunde konsten att trycka ner mig ytterligare.

– Jag blev så arg att jag åt upp din glass också, sa hon.

 

Hur fan kunde jag låta denna människa försvinna ur mitt liv några år senare?

Jag drömmer om henne ganska ofta.

Men jag tror inte en sekund på att jag skulle kunna komma undan med lite blod på händerna idag. Jag skulle nog inte komma undan med något…

 

 

 

 

3 kommentarer

Comments RSS
  1. Hogge

    Fan va du skriver bra….

  2. Levve

    Kungligt!

  3. Jan Banan

    och EBM lägger ner åttalet mot 50/50……….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: