Det här med barn asså…

· Okategoriserade
Författare

Hittade en annan gammal rackare från 2009. När jag har tråkigt så läser jag mina egna gamla bloggar. Så jävla kul har jag det.

http://lapproffe.blogg.se/2009/august/

 

Vi satt ju faktiskt där, lagom i fyllan efter att vi åkt ut ur turneringen i Mikes garage. Jag var trött, men spelade ändå vidare med Admin, Leffe, Nick och Stoffe. Ingen hade koll på given och ingen hade koll på pengarna heller, tror jag… Jag växlade nog in några hundra plus, men det kan ha varit en illusion. Det fanns säkert en sjätte gubbe med också, men honom har jag kanske glömt.

 

Jag är ju oftast äldst i de här samlingarna av bollhavsungar, men jag brukar hålla en hyfsad ton och regrediera lite grann för att vi ska hamna på samma nivå. Just här var jag plötsligt yngst. Inte i ålder, utan i barn. Alla hade barn och alla pratade om sina barn och jag var hungrig och kunde tänka mig ett barn med allting på…

 

– Har du inga ungar, Roffe? frågade Stoffe.

– Nej, inte vad jag vet, svarade jag och höhöade lite grann.

– Men allvarligt, varför har du inga barn? fortsatte han. Jag förstod att han nyss hade fått ett eget, precis som Admin och kanske som Nick också. Leffe hade redan fyra hemma och den sista gubben minns jag inte. Det kanske inte fanns nån. Vad vet jag mitt arma homo.

 

Nu är jag ju ganska härdad på den här typen av frågor, så det stör mig egentligen inte. Stoffe var ändå en av de skönare lirare jag träffat på, efter att ha gafflat på nätet om skitsaker. Han förtjänade ett ärligt svar.

 

-Nej, jag har inga barn och jag är över femtio pannor. Vad är problemet?

– Äh, jag tycker bara att det är märkligt, svarade Stoffe, utan att fördjupa sig varför han tyckte att det var märkligt. Han hade gjort samma grej på nätet, när han tyckte att det var märkligt att jag stavade Cuba som Cuba istället för Kuba.

Vem bryr sig om såna petitesser? Stoffe gör det…

Jag förklarade att jag hade bestämt mig redan i tjugoårsåldern att aldrig skaffa barn(varför, ville jag inte gå in på) och jag förklarade att jag bodde med ett fruntimmer som tyckte likadant. Sedan tjugo år…

-Men…började han.

– Det är ett aktivt val, avbröt jag honom. Ett aktivt val. Jag tänkte ett tag att jag skulle dra det här längre och fråga hur han själv tänkte, men jag lät det vara. Att förklara för en nybliven farsa att man själv aldrig velat bli farsa, är meningslöst. Speciellt om farsan är tjugofem år yngre än en själv…

 

Men roligt hade vi. Som fan. Trots att farbror Rolf blev trött redan vid tretiden.

Christoffer(Eury) .

Jag utvecklar gärna resonemanget hemma hos mig. Men då måste vi starta debatten lite tidigare.

Med samma bordsuppsättning och kanske Micke som den sjätte som jag inte minns…

Då ska jag berätta hela storyn om varför jag inte vill ha barn…

 

12 kommentarer

Comments RSS
  1. Fredrik

    Har ett par kamrater som inte vill ha barn av olika anledningar, jag respekterar dem fullt för det. Det är deras val, det finns sannolikt olika anledningar. För ett par vet jag anledningen men för de andra är jag inte helt säker.
    Själv har jag inga barn, det är dock inte av eget val. Vi fick nästan en grabb 2003 efter många försök. Tyvärr så grinade olyckan oss rakt i ansiktet och han dog dagen innan förlossning. Efter det har vi inte lyckats på biologisk väg och nu står vi i kö för att adoptera. Milt uttryckt är det vår högsta önskan att få barn, vi försöker adoptera ett syskonpar bara för att vi vet att det bara blir en adoption. Socialstyrelsen har satt en övre åldersgräns på adoption.
    Trots detta kan jag inte på något sätt klanka ner på, eller anse att de som inte vill ha barn har gjort ett felaktigt val. Det vore väl bra sjukt att skaffa barn om man inte vill ha det! Stackars barn säger jag. Tyvärr finns det för många som valt den vägen i vårat land, för att antar jag ”passa in” och inte vara onormal.

    Hatten av för dig och ”Haggan” för erat val, för det är ju precis vad det handlar om! Ett aktivt val.

    • LappRoffe

      Precis så. Hoppas det går bra för er. Även om biologin sätter käppar i hjulet, så finns det faktiskt en helvetes massa ungar därute som behöver vettiga föräldrar.
      Jag har själv gått igenom att bli sedd som ”konstig” för att jag valt bort egna barn.
      Tydligen förstår jag inte vad livet går ut på…

      Jag respekterar varje människas vägval, så länge de inte skadar andra människor.
      Jag skadar ingen med mitt vägval, men likförbannat ses jag som suspekt i vissa läger.
      Man tror att vi inte KAN få barn, vilket är helt fel-
      Man tror att vi skaffade hund, som surrogat för att vi inte kan få barn, vilket är lika fel.
      Dessutom isolerades vi av gamla vänner som minsann hade barn och visste vad livet gick ut på…

      Jag är hellre ”suspekt”, än lever efter en mall som jag inte är bekväm med.

  2. dybban

    Och om man inte vet då?

    Jag har alltid sagt att jag vill ha barn. Att jag skulle bli en ung farsa som stöddigt spatserade runt med barnvagnen i manchester på stan.

    Men nu fyller jag 30 om bara någon vecka och blir mer och mer osäker på barn för varje år som går.

    Och det trots att i stort sett alla mina kompisar börjar skaffa små juniorer. Min biologiska klocka borde ringa högre och högre. Men så är icke fallet.

    Jag känner bara, att jag inte vet…

    Hur gör man när man inte vet?

    • LappRoffe

      Man väntar tills man VET och faller inte för omgivningens tyckanden och tänkanden.
      Skitenkelt.

  3. Helen

    Du kanske inte vet, men jag vet att om något skulle hända mig och gubben så är du och ”haggan” mitt förstahands val för min dotter. ❤

    • LappRoffe

      Å fan. Du vet nog också att vi inte skulle tveka en sekund…Nu blev jag lite rörd…

  4. Helen

    Skärp dig!

  5. Frippe

    Tjo kompisar!
    Som 3-barnsfar vill jag ge ett svar till Dybban.
    Man VET aldrig!!
    Jag längtade aldrig efter barn innan jag träffade min nuvarande fru men 14 månader efter första kyssen kom första ungen till världen.
    Jag är oerhört nöjd nu 13 år senare att vara far till imo tre härliga ungar men det kunde lika gärna vara oerhört jobbigt!
    Jag har även en (vad jag vet) lycklig 38-årig barnlös lillebror, så min poäng är flummigt nog:
    Man VET aldrig. =)

    • LappRoffe

      Eller ”man vet inte aldrig” som min språkbegåvade morsa hade uttryckt det efter sextio år i Sverige…

    • LappRoffe

      Efter första kyssen Frippe? Jäla långtradare asså…

  6. Fredrik

    Intressant diskussion. Hur vet man vad man vill? Jag tror så här. Några individer vet bara, det har vetat det sen de var små. En del individer är som dessa fast de vet att de INTE vill ha barn. Dessa 2 grupper tror jag tillhör minoriteten. En gruppering är de som får barn och som sedan anpassar sina liv efter denna nya förutsättning. När tiden har gått ett tag så känns det självklart för dessa och det är så här livet ser ut och skall vara. Alla dessa grupperingar har jag inga problem med.
    Sen har vi grupperingen som får barn men som inte anpassar sig efter det utan att fortsätter leva sitt liv som om barnen inte fanns. Givetvis tar de flesta ansvar för rent praktiska saker som att ge barnen mat och husrum, kläder och prylar samt tar de läkare mm vid behov. Uppföljningsmöten i skolan mm. Men där tar det slut, engagemanget för barnen finns inte. Barnen växer upp utan föräldrar som egentligen bryr sig om dem, föräldrar som sätter sig själva i främsta rummet.
    Det finns ju fler grupperingar som man kan hitta men ovanstående är för mig de vanligaste grupperingarna, dvs ”Svensson” familjerna.

    De som rackar ner på de som inte vill ha barn tycker jag oftast är de som alltid har vetat, för dem finns det inget alternativ att inte ha barn. Vill man inte är det något fel. De tycker sannolikt att den sista grupperingen är ett bättre alternativ än att inte ha.

    Dybban, jag sorterar in dig i grupperingen som inte vet men som kommer att anpassa sig. Detta baserar jag på den uppfattning jag fått om dig i dina texter. Dels baserat på din uppväxt med närvarande föräldrar, din allmänna sunda syn på saker och ting samt att du har valt att dela ditt liv med en Norrländska 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: