Hittade en annan gammal rackare från 2009. När jag har tråkigt så läser jag mina egna gamla bloggar. Så jävla kul har jag det.
http://lapproffe.blogg.se/2009/august/
Vi satt ju faktiskt där, lagom i fyllan efter att vi åkt ut ur turneringen i Mikes garage. Jag var trött, men spelade ändå vidare med Admin, Leffe, Nick och Stoffe. Ingen hade koll på given och ingen hade koll på pengarna heller, tror jag… Jag växlade nog in några hundra plus, men det kan ha varit en illusion. Det fanns säkert en sjätte gubbe med också, men honom har jag kanske glömt.
Jag är ju oftast äldst i de här samlingarna av bollhavsungar, men jag brukar hålla en hyfsad ton och regrediera lite grann för att vi ska hamna på samma nivå. Just här var jag plötsligt yngst. Inte i ålder, utan i barn. Alla hade barn och alla pratade om sina barn och jag var hungrig och kunde tänka mig ett barn med allting på…
– Har du inga ungar, Roffe? frågade Stoffe.
– Nej, inte vad jag vet, svarade jag och höhöade lite grann.
– Men allvarligt, varför har du inga barn? fortsatte han. Jag förstod att han nyss hade fått ett eget, precis som Admin och kanske som Nick också. Leffe hade redan fyra hemma och den sista gubben minns jag inte. Det kanske inte fanns nån. Vad vet jag mitt arma homo.
Nu är jag ju ganska härdad på den här typen av frågor, så det stör mig egentligen inte. Stoffe var ändå en av de skönare lirare jag träffat på, efter att ha gafflat på nätet om skitsaker. Han förtjänade ett ärligt svar.
-Nej, jag har inga barn och jag är över femtio pannor. Vad är problemet?
– Äh, jag tycker bara att det är märkligt, svarade Stoffe, utan att fördjupa sig varför han tyckte att det var märkligt. Han hade gjort samma grej på nätet, när han tyckte att det var märkligt att jag stavade Cuba som Cuba istället för Kuba.
Vem bryr sig om såna petitesser? Stoffe gör det…
Jag förklarade att jag hade bestämt mig redan i tjugoårsåldern att aldrig skaffa barn(varför, ville jag inte gå in på) och jag förklarade att jag bodde med ett fruntimmer som tyckte likadant. Sedan tjugo år…
-Men…började han.
– Det är ett aktivt val, avbröt jag honom. Ett aktivt val. Jag tänkte ett tag att jag skulle dra det här längre och fråga hur han själv tänkte, men jag lät det vara. Att förklara för en nybliven farsa att man själv aldrig velat bli farsa, är meningslöst. Speciellt om farsan är tjugofem år yngre än en själv…
Men roligt hade vi. Som fan. Trots att farbror Rolf blev trött redan vid tretiden.
Christoffer(Eury) .
Jag utvecklar gärna resonemanget hemma hos mig. Men då måste vi starta debatten lite tidigare.
Med samma bordsuppsättning och kanske Micke som den sjätte som jag inte minns…
Då ska jag berätta hela storyn om varför jag inte vill ha barn…
lapproffedotcom 
Fredrik
Har ett par kamrater som inte vill ha barn av olika anledningar, jag respekterar dem fullt för det. Det är deras val, det finns sannolikt olika anledningar. För ett par vet jag anledningen men för de andra är jag inte helt säker.
Själv har jag inga barn, det är dock inte av eget val. Vi fick nästan en grabb 2003 efter många försök. Tyvärr så grinade olyckan oss rakt i ansiktet och han dog dagen innan förlossning. Efter det har vi inte lyckats på biologisk väg och nu står vi i kö för att adoptera. Milt uttryckt är det vår högsta önskan att få barn, vi försöker adoptera ett syskonpar bara för att vi vet att det bara blir en adoption. Socialstyrelsen har satt en övre åldersgräns på adoption.
Trots detta kan jag inte på något sätt klanka ner på, eller anse att de som inte vill ha barn har gjort ett felaktigt val. Det vore väl bra sjukt att skaffa barn om man inte vill ha det! Stackars barn säger jag. Tyvärr finns det för många som valt den vägen i vårat land, för att antar jag ”passa in” och inte vara onormal.
Hatten av för dig och ”Haggan” för erat val, för det är ju precis vad det handlar om! Ett aktivt val.