Det var för jävla konstigt. Jag visste inte vem fan jag skulle tro på…

 

 

Gubben körde sin egen taktik.

Han hade ju sin egen fåtölj som han alltid skulle sitta i när han kom från jobbet. Läsa tidningen och titta på TV.

Som snoris utmanade man ju Gubben och såg till att sitta och läsa läxor i hans fåtölj när han kom från jobbet. Iskall provokation. Gubben tog det ganska lugnt och berättade om en annan familj som han hade besökt helt nyligt…

I den familjen fanns det faktiskt en pojke i min ålder, som aldrig skulle komma på tanken att sitta i sin pappas fåtölj när denne kom från jobbet. I den familjen satt pojken tyst inne på sitt rum och läste Bibeln. Pojken hade bestämt sig för att bli präst. En fin pojke, tyckte Gubben.

Till saken hör att Gubben var den största ateist jag träffat. Det handlade bara om manipulation av barn. Manipulation för sin egen vinnings skull.

Självklart ville jag bli lika fin och bra som den där pojken som skulle bli präst. Han existerade förmodligen inte, men i månader läste jag Bibeln. Så fort Gubben kom hem, klev jag av fåtöljen(så att han såg det) och gick in på mitt rum och läste Bibeln.

Fullständigt kass bok. Värsta skit jag läst. Men jag läste ändå. Allt för att bli en fin och bra pojke. Men det var lite för mycket fantasy för min smak.

Vid sidan läste jag ”Hjortfot” i smyg.

Edward S Ellis lärde mig att skilja på gott och ont. Hjortfot lärde mig att hantera situationer utan att döda någon. Hjortfot dödade aldrig någon(vad jag minns), och han var GOD rakt igenom. En bra indian.

Jag ville bli indian. Trots alla filmer med John Wayne. Filmer där indianerna var likställda med djur och slaktades som djur. jag förlitade mig på litteraturen. Det skrivna ordet var sannare än filmerna från Amerika.

 

Problemet uppstod när mina böcker kolliderade med varandra. Jag förstod ju ganska snabbt att Bibeln bara var ett svammel som skrivits för flera tusen år sedan, men likförbannat hade min hjälte Hjortfot alltid en Bibel inknölad någonstans innanför outfiten av halvtaskigt doftande läder. I en av böckerna blev Hjortfot skjuten med ett skott rakt mot hjärtat, men han klarade sig för att Bibeln stoppade kulan. Den fastnade i bakre pärmen…

För en elvaårig skeptiker blev det här lite för mycket. Jag började hata Gud för all jävla mumbo-jumbo som han spred över världen. Mest hatade jag Gud för att berättelserna om Hjortfot inte var trovärdiga längre. Att det var en gubbe som hette Ellis som skrivit skiten, hör inte hit som Gubben skulle ha sagt.

Jag började med porrtidningar för att återvända till verkligheten…