Så här ser det ut. När vi alla försöker vinna så mycket som möjligt. Förlorar vi blir vi griniga och i vissa fall aggressiva. Pokerspelet i livet är ganska likt det på spelbordet. Det ska jag förklara här…

Som snoris satsar man helhjärtat på vad fan som helst. Hålstegar, små par och ett högt kort(som kan vara en tia). Av förlusterna lär man sig, även om man råkat bjuda grannpojken på en blåtira för att han råkade slå dina par i åttor med par i nior. Båda lär sig något.

Det är lite olika beroende på spel. Jag hoppar över till Texas Hold’ em och starthänder.

K D är en bra hand som sällan håller hela vägen. Likadant med K K, D D och Kn D. K Kn och såna grejer är dömda att misslyckas. Kn Kn kan möjligtvis växa till sig med tiden.

A A är överreklamerat, inte bara inom poker utan även inom missbruksvård.

Jag satt på en föreläsning för länge sedan, då en av experterna på spelmissbruk/missbruk la ut texten. Han berättade om ett tillslag på en svartklubb i Stockholm där man finkade allihop i lokalen. Innan de ens hade satt sig i bussen för transport till arresten började allihop att slå vad om hur länge de skulle få sitta…

Nåja. Åter till vanlig femkortspoker. Den enklaste varianten. Du får fem. Byt ut valfritt antal. Spela.

Min egen hand ser ut så här idag.

Det här är min hand idag. Jag kan bara byta sjuan och damen. De andra ligger kvar. Sjuan är okej för den kan jag fortfarande handskas med. Damen vill jag behålla av personliga anledningar men esset är inte kul.

Det är bara att ligga lågt och hoppas att lankorna håller ett tag till.

Om jag skulle chansa och byta hela handen? Det här skulle jag få:

Det vet alla pokerspelare vad det betyder…