Härom kvällen pejlade jag in en ficklampa som rörde sig runt grannhuset. Hoppade genast i storstövlarna och tog ett fast grepp om järnröret. Vi har ju haft både baltiska tjuvjävlar och sinnessjuka pyromaner runt knuten, det senaste året. ”Grannsamverkan” handlar, enligt mig, om att man slår konstiga typer i skallen, ifall de inte har ett legitimt skäl att finnas nära mig och järnröret.

Samtidigt som jag gick ut, ringde jag dock grannen och frågade om han visste något om inbrottet i hans stuga.

– Det är lugnt, Roffe. Det är bara Leif som sätter på värmen. Vi kommer i morgon…

Jag insåg att jag blivit miljöskadad av alla pundare, balter, polacker och zigenare i Stockholm och Sörmland. Jag förväntar mig alltid det värsta och agerar därefter. Nu var det Leif som hade kunnat få fan, han som plogar min infart så fort det kommer lite snö…

Samtidigt tyckte grannen att det var jättebra att jag höll koll på hans hus, så det blev positivt på något sätt ändå.

Järnröret får vila tills jag hör baltiska språk talas i skogen…